Pernilla

Det är skrämmande, fascinerande och helt otroligt,

allt det som faktiskt har hänt det senaste året. Det har hänt så enormt mycket,

och skulle jag berätta, skulle ni inte ens tro på hälften,

och resten skulle antagligen chocka er något enormt.

Som jag sagt och säger till folk som frågar om hur ja mår, “Först nu står jag någorlunda stabilt”.

Och det stämmer faktiskt. Och det har varit så enormt mycket blod, svett och tårar

på vägen hit där jag står idag.

Så enormt många misslyckanden, påfrestningar, misstag, blandat med glädje.

Jag kan knappt tro det.

Jag skriver ju alltid att man ska se framåt och skit i det förflutna i princip.

Vissa delar är inte så enkla att skaka av sig,

speciellt inte saker som hänt de senaste året.

Bara att minnas vilket jävla helvete jag levde i, med lögner, svikna förtroenden, avtändningar, tårar,

en ständig jakt och ett kaos inombords gör att jag kan känna mig extra tacksam för hur mitt liv ser ut idag.

Jag är fri idag, fri från besattheten att förstöra mitt eget liv.

och jag tänker kriga och slåss mott denna sjukdom!

Jag väljer mina val.

För många är det jag har idag en självklarhet, men för mig är det ren och skär lycka.

Det har varit en tuff väg,

Men vad har jag lärt mig? Jag har lärt mig det verkliga värdet i de människor jag älskar,

jag har lärt mig hur snabbt något/någon kan försvinna, jag har lärt mig så mycket om mig själv,

jag älskar livet på ett sätt jag för några år sedan aldrig hade trott var möjligt,

jag ser på saker och ting annorlunda.

Trots allt, så har jag lärt mig så enormt mycket

och jag lyckades gå igenom det helvetet och komma ut som en starkare människa.och trots all skit,

så hade jag aldrig velat byta ut mitt förflutna.

Även om jag inte är troende, så tror jag det finns någon slags sanning i meningen

“Gud slänger inte mer skit på oss än vad vi klarar av”.