Skrevet: 2013-02-22 
Klokken: 19:15:53
jag tänker varje dag på vad jag hade gjort för fel , och hur jag kunde ha fixat allting .
det känns som att allting jag gjorde förut var bara att vara i vägen .
och varje dag tänker jag på hur du kände dig , när jag var i din närvaro .
var du glad ,lycklig , ledsen eller besviken på mig ?
jag hann aldrig få detdära svaret komma från din mun innan du dog ,
och jag hann aldrig få ut ur mig hur jävla mke jag älskade dig .
och hur mkt alla andra försöker få mig att inse hur mkt jag
hjälpte dig och att jag inte ska ha skuldkänslor för det jag inte gjorde ,
så kommer jag aldrig ta åt mig det ..
du var verkligen en person som jag knappt kunde leva utan ,
och jag märker det nu , att livet går vidare ..
men tyävrr kommer jag aldrig glömma den dära dagen ,
den dära känslan av att känna att något hände och nästa sekund höra ; det har hänt !
den dära känslan som fick mig att bara bryta ihop direkt för första gången den dagen .
folk tror att jag aldrig tänker på dig , och att jag inte bryr mig om att du är borta .
fast det är helt fel , varje dag känner jag mig utplacerad i en miljö ,
där jag hällst av allting vill bort ifrån , och bara få hålla om dig .
Skrevet: 2013-02-09 Klokken: 00:34:00
Jag har ont i magen. Inte den här illamående känslan utan den känslan som att något är på väg att hända.
Det är så mycket som händer just nu och alla tankar gör mig galen.
Jag vill vara personen som inte vet någonting, som inte gör en människa rörd eller har kontroll över något.
För varje minut går jag och funderar på vad som kommer hända nästa minut,
för att en minut kan verkligen ändra allting.
Jag är maktlös, jag har ingen talan och jag gör allting för att inte såra någon.
Det enda man kan göra är att slappna av och vänta på att helvetet ska brinna.
Dom personerna som står mig närmast är dom personerna som antingen kommer såra mig
eller jag kommer såra dom. Alla har val i livet, jag behöver bara få veta vad som är dom bästa valen.
Jag har berättat det där för dom som behöver veta det och dom vet varför jag gjorde det, dom vart upprörda men inte arga. Dom vet vad jag har gått igenom och dom visste att jag behövde svar på min fråga. Folk frågar om det var värt det och om jag fick svaret jag sökte, ärligt talat så fick jag det. Jag är alltid ärlig med såna saker och jag får ofta lätt skuld känslor om jag ljuger eller inte berättar något. , jag började göra det för att jag ville hitta något som kunde få mig att glömma hur jobbigt det var att leva i verkligheten."
Det farliga med att förknippa något med att glömma är att det är svårt att bryta den cirkeln.
Skrevet: 2013-02-09 Klokken: 00:29:00
svara på frågorna som dyker upp inom mig. Vägen ser lång ut,
tycks aldrig ta slut. Ibland blir jag så osäker på mig själv
att jag skulle kunna skriva en självbiograf
och kanske inte känna igen mig i den..
Jag lyfter sakta huvudet och inser att jag är själv,
jag kan skrika hur högt som helst utan att någon skulle höra mig.
Jag skulle få utlopp för min ilska utan att någon skulle veta.
Jag har inte tid för sammanbrott, stor del av mitt liv består av ångest
inombords.
Tror inte det tar slut egentligen,..tiden gör mig så arg, så lite tid ...
Sanden rinner sakta ur glaset men hur kan vi låta sanden avgöra våra öden?
Jag har alltid trott att jag var menat för något större att jag kunde bli något bra.
Jag vänder mig om igen för att se hur långt jag har kommit, vägen tar aldrig
slut..
Men det känns som om jag blir äldre för varje steg. Men jag vill vara liten,
krypa i famnen på min mamma, gråta mina tårar utan att någon skulle undra..
Känna värmen från någon som jag vet att den älskar mig. Ibland tittar jag på
folk,fantiserar, och målar upp hur deras liv kan se ut, ibland blir jag så
upptagen att jag glömmer leva mitt eget..Men får ofta en knuff i sidan och får
fokusen tillbaka, för en stund.. Jag har lärt mig att uppskatta småsaker,inte
ta så mycket förgivet, man vet aldrig. Jag tittar upp och inser att jag alltid
kommer titta på samma himmel,.försöker hålla fötterna på marken och låta dom
föra mig fram, steg för steg. Ibland känner jag mig ostoppbar. . Jag vill ta
mig ut i friheten, rymma från mitt huvud. .Våga släppa ut mina vingar och flyga
Stressen la sig när jag fick berättat och fått prata av mig.
Fått gråta lite. För saknaden har blivit för stor efter en person
som har gjort mer skada än nytta.
Jag har så mkt frågor. Jag är innerst inne fortfarande ett barn som inte
förstår
hur en människa kan göra sådär. Barnet i mig vill kunna göra allt de där..
Stödet!
I mitt huvud går de ej ihop. I Mitt huvud fattar jag inte.
Mitt huvud snurrar det! Men steget togs,
jag grät, jag öppnade mig, jag tyckte lite synd om mig själv
men jag torkade mina tårar och blev underbart lycklig!
Skrevet: 2013-02-03 Klokken: 16:13:30
personkännare.. Jag känner på en gång när människor är hemska, Onda, Elaka!
Men ibland litar jag inte alltid på den magkänslan när de gäller folk och de e
synd Men det är ju bara så.. Life goes on! I mitt liv har jag haft så sjukt
jävla mkt vänner, Jag är så sjukt tacksam att jag har fått upp ögonen gällande
en del (nu gamla vänner) och att jag äntligen har kännt att jag hade rätt
gällande dessa personer.. Men jag förstår mig inte på det där med skitsnack och
att hugga en vän i ryggen! Hur man kan baklata någon så mkt som vissa gör?
dåligt! eller hur?
Farliga människor för mig är inte dom som kan utnyttja våld och begå sjuka
saker.. Det är skrämmande & sjuka. Farliga människor är sånna som kan få
folk att tro vad fan som hellst, Som kan påverka människor så intensivt med
lögner och mytomani.. Det värsta är ju att en sådan människa kan lyckas så att
folk tar avstånd från en.
Före du uttalar dig om mig - ska du känna mig. Före du uttalar dig om mitt
sätt - ska du veta något om det.
Före du uttalar dig om mitt liv - ska du leva det. Före du uttalar dig om något
- ska du titta till din egen dörr!
Skrevet: 2013-02-02 Klokken: 19:09:27
I många år har jag lärt mig att vara stark, det är ingen som har tvingat mig men jag själv tog på mig uppgiften att finnas där. Om jag var tvungen att ta hand om någon annan så kunde inte jag bryta ihop själv, det var inte möjligt. Jag var den som var tvungen att vara stark, Jag kan räkna gångerna jag har brytigt ihop dom senaste fem åren på en hand. Jag har förträngt allting och under ett helt år kunde jag knappt känna några känslor.
Gick jag någonsin över gränsen som finns som får en att bli kall? Dom gångerna jag vill gråta så kan jag inte och dom gångerna jag behöver gråta så kan jag inte för att det är då jag behöver vara stark för andra.
Jag har alltid alltid alltid satt alla framför mig själv och det har lett till att jag har blivit utnyttjad och kall.
Folk frågar mig helatiden hur jag har kunnat gå vidare med livet men sanningen är att jag aldrig har haft chansen.
Istället för att gå vidare har jag förträngt det som har varit svårt och hjälpt alla andra. Jag föredrar att hjälpa andra personer med deras problem för att då slipper jag ta itu med mina egna. Jag vet inte längre vad jag ska göra och det finns ingen att prata med. Om man hittar en person som man kan öppna sig för så klarar dom aldrig av att lyssna för att det blir för jobbigt för dom. Jag behöver någon som är starkare än mig, en person som kan hålla om mig när jag behöver det och en person som kan visa mig att det är okej att gråta. Jag behöver ha någon som lyssnar men inte försöker leka psykolog, jag behöver någon som är stark nog att klara av mig.
Eller nu ljuger jag, det var någon som alltid fanns där för mig. Men den personen dog för exakt 2 år sen.
Den dagen rasade min värld samman, för att det var den personen som fick min värld att funka.
Hon var den som var den starka delen utav mig, hon fanns alltid där när jag behövde henne.
Tänk er att gå runt en hel dag och veta att eran mamma skulle vara död innan man la sig ner för att sova.
jag kan säga att hon var en gåva från gud ochdu är den personen som får mig att klara av vardagen,
jag lever tack vare dig.
Skrevet: 2013-02-01 Klokken: 16:46:00
Folk gillar inte när man förändras, kanske till det bättre,de säger att dom gör det, men det är inte hela sanningen.För det dom då måste göra är att ändra tankesätt och syn på andra vilket innebär att dom måste själva ändras. Folk kommer aldrig glömma det du en gång var, det du en gång gjort! Dom vill glädja sig åt ditt missöde, dom vill se ner på dig som ligger, Bara för att man en gång levde som en riktig iduut, slogs och stal, backstabbade nära och bekanta så betyder det faktiskt inte ATT MAN INTE KAN FÖRÄNDRAS OCH VÄXA MED SITT NYA JAG! Allt eftersom livet flyter på blir minnena av hur det faktiskt var svagare och mer otydliga för varje dag. Att jag har levt i den kaosen och ångesten jag gjort, känns mer och mer avlägset. För mig är det skitfarligt att glömma bort all smärta och elände hur de egentligen såg ut när jag kommer in i mitt esse . . Min beroendeperson är en listig och slug jävel som letar efter varje tillfälle han kan för att trycka vansinniga tankar in i mitt huvud. Visst, han håller sig borta mer nu, än förut, men min hjärna är så fucked att belöningssystemet fortfarande minns hur det var när jag förut fick den där lilla stunden av lugn. De där få minuterna "då" som stängde av omvärlden.Bara att minnas vilket jävla helvete jag levde i, med lögner, svikna förtroenden, tårar,en ständig jakt och ett kaos inombords gör att jag kan känna mig extra tacksam för hur mitt liv ser ut idag.För många är det jag har idag en självklarhet, men för mig är det ren och skär lycka.
D e t g ä l l e r a t t v å g a v ä l j a r ä t t v ä g . . .
