Skrevet: 2014-07-14 
Klokken: 22:48:21
" och jag tror inte att du förstår att någonstans där i mitten av ingenstans, mitt i allt där vi svävade omkring och kollade på regn bågar så tappade du någonting på vägen, du visste kanske inte att det var hål i ditt hjärta försöker jag att intala mig, det känns bättre om vi säger så,så vi säger att det var så. Du visste kanske inte att ditt hjärta och ditt sinne inte gick hand i hand som du kanske trodde och du visste kanske inte att dina ord skulle fastna på din tunga. och jag kan inte låta bli att fundera på om du ens visste vem du tittade in i ögonen på? såg du dig själv elr såg du kvinnan där bakom? & vi lurade varandra att tro att vi var i sjunde himlen, ibland så ser man bara det man vill se, man känner bara det man vill känna och när någon drar upp persiennerna igen så skiner den starka strålen in och påminner om att allt som någonsin existerat är ett minne blott... och dammkornen blir återigen synliga för världen.
Och ibland blir jag galen på mig själv och jag blir galen på mig att jag är tvungen att komma tillbaka till verkligheten, att jag tvingas glömma bort hur det faktist var och hur det faktist kändes och snart är vi främlingar igen som vandrar i olika världar men på samma jord. Vi kan förstå varandra men vi har glömt varandras språk, vi har glömt det vi lovade oss att aldrig glömma.Och jag blinkar till en extra gång, dax att byta blad igen, dax för nya andetag, nu byter vi luft och nu byter vi skinn, men känner du igen mina ögon så kommer du alltid att hitta mig, jag finns här även om du kanske inte ser mig så finns jag här, jag känner dig varje dag och jag glädjs med dig, när du skrattar så ler mitt hjärta och när du gråter så blöder endel av mig, och när du läcker så ger jag dig healing, jag är fortfarande bara en tanke bort"
Skrevet: 2014-07-14 Klokken: 22:39:02
Man ska aldrig förvänta sig någonting,
det som ses som "säkert" idag kan vara någonting helt annat imorgon.
Men jag står med ena benet stadigt kvar och den andra står på andra sidan och jag svajar fram och tillbaka. För många gånger har vi en bild om hur det ska vara men den bilden stämmer aldrig med verkligheten, och det är en sak som jag brottas med och jag ser det komma men jag vet inte om jag är redo att ta emot det helt ännu.
Därför hittar jag tusen andra saker att blicka min blick på, att fokusera. Jag tycker inte om att inte veta, och jag gillar inte känslan av att plåga mig själv även om jag tydligen älskar att göra det också. För ibland är det så mycket mer än bara en sak... Jag har alltid sagt det, allt har ett bäst före datum, visst är det så. Sedan om det pågår i onändlighet det är en annan sak. och då blir det svårare. Och det brukar vara så. Ställ en fråga ... och du får ett enkel svar, ställ samma frågare fast djupare och du får ett helt annat svar, svaret förändras Alltså så handlar det oftast inte vad man egentligen tror det handlar om.
.. och ibland hatar jag mig själv för just detta, att jag ska vara riktigt djup. jag kan se mig själv från alla håll, uppifrån nedifrån från höger och från vänster sida, jag kan se rakt igenom min själ och mitt hjärta. Det bubblar och någonstans så bränner det till lite lätt, hur jag än försöker förtränga det så kan jag inte rå för att det fick mig att känna, och jag hatar mig själv för att jag tillät det och nu kommer jag nog inte kunna släppa det minnet helt även om jag får det jag vill ha senare i livet så kommer alltid tankarna på "det där" finnas kvar och det kommer brännas varje gång jag tänker på det." Tänk om", det är farligt att tänka så men ändå så plågar man sig själv med att göra det ibland. Jag hade kunnat vänt upp och ner på hela mitt liv återigen fick jag en stor chans som jag tillslut valde att avstå från, förnuftigt nog men jag hatar mig själv varje gång det händer, det är inte ofta, men det kommer i perioder och det känns lika mycket varje varje varje gång.
