Pernilla

" och jag tror  inte att du förstår att någonstans där i mitten av ingenstans, mitt i allt där vi svävade omkring och kollade på regn bågar så tappade du någonting på vägen, du visste kanske inte att det var hål i ditt hjärta försöker jag att intala mig, det känns bättre om vi säger så,så vi säger att det var så. Du visste kanske inte att ditt hjärta och ditt sinne inte gick hand i hand som du kanske trodde och du visste kanske inte att dina ord skulle fastna på din tunga. och jag kan inte låta bli att fundera på om du ens visste vem du tittade in i ögonen på? såg du dig själv elr såg du kvinnan där bakom? & vi lurade varandra att tro att vi var i sjunde himlen, ibland så ser man  bara det man vill se, man känner bara det man vill känna och när  någon drar upp persiennerna igen så skiner den starka strålen in och påminner om att allt som någonsin existerat är ett minne blott... och dammkornen blir återigen synliga för världen.

Och ibland blir jag galen på mig själv och jag blir galen på mig att jag är tvungen att komma tillbaka till verkligheten, att jag tvingas glömma bort hur det faktist var och hur det faktist kändes och snart är vi främlingar igen som vandrar i olika världar men på samma jord. Vi kan förstå varandra men vi har glömt varandras språk, vi har glömt det vi lovade oss att aldrig glömma.Och jag blinkar till en extra gång, dax att byta blad igen, dax för nya andetag, nu byter vi luft och nu byter vi skinn, men känner du igen mina ögon så kommer du alltid att hitta mig, jag finns här även om du kanske inte ser mig så finns jag här, jag känner dig varje dag och jag glädjs med dig, när du skrattar så ler mitt hjärta och när du gråter så blöder endel av mig, och när du läcker så ger jag dig healing, jag är fortfarande bara en tanke bort"

Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ångest.

Så älska dom människor som behandlar dig rätt och glöm dom som inte gör det.

 Och tro på att allt händer av en anledning.

Om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv låt den.

Ingen sa att det skulle vara lätt, dom bara lovade att det skulle vara värt det.

Det kommer komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig

och vem som inte var och vem som aldrig varit. Så glöm folk från ditt förflutna,

det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid.

När vi växer upp, får vi veta att även den personen som inte var meningen

att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det.

Du kommer förmodligen att få ditt hjärta krossat mer än en gång

och det är svårare för varje gång. Du kommer också krossa hjärtan,

så kom ihåg hur det kändes när du var sårad. Du kommer bråka med din bästa vän.

Du kommer gråta för att tiden går för fort

och så småningom kommer du att förlora någon du älskar.

Så ta många bilder, skratta för mycket och älska som om du aldrig har varit sårad.

Eftersom alla sextio sekunder du spenderar, är en minut av lycka

som du aldrig kommer få tillbaka.

Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra på. 

Kyss passionerat, spela hårt, förlåt snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ångest.

Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd!

Har du tänkt på hur fort allt kan ändras? Kastas om? Uppsnärjd i tusen och en tanke.
Det är jätte svårt att vara ett stöd för någon annan när man känner
att ens egna värld faller samman samtidigt.
Det är jätte jobbigt att försöka vara stark och stötta
när man inget hellre vill än att lägga sig ner på marken
och skrika; "JAG VILL INTE. JAG VILL INTE!"
Det är jätte svårt och jätte jobbigt, men det är klart att man gör det.
För det är så det är. Så nu. Nu när jag är hemma. Själv.
Och inte behöver dölja, inte behöver stötta någon annan,
inte behöver svara i telefon, inte behöver prata, inte behöver göra nåt, klara av nåt.
Det är nu som jag själv får vara liten, ledsen och arg. Inifrån och ut.
Jag vet inte varför jag skriver detta här. Kanske för att jag är konstigt funtad?
Har svårt för att tala om svåra saker och visa mig liten,
men att skriva om det, det är en helt annan sak. På något sätt är det lättare.
Antar att detta är mitt sätt att bearbeta saker och ting som jag inte egentligen vill prata om

"Ofta försöker vi förstå vad som finns i våra tankar,
när det är sinnets natur ständiga upprepande tankar.
Vi vill förverkliga framtidens drömmar,
men ofta är de kvar i sinnet hoppande från ett till ett annat.
Vi ofta önskar saker,men har svårt att hålla kvar den,
för tanken kan börja ge orsaker att tvivla och argumenterar om allt annat.
Sluta aldrig släppa livets famn, för det är där dina ord kommer att hamna.
Stanna upp ett ögonblick , ordentligt lyssna varifrån tanken klandrar.
Hör den pladdra,men stanna inte kvar, för det aldrig någon idé att dra....
Med sig gamla kasserade tankar.Stundvis kroppen talar,
men sinnets natur aldrig stannar.,,våga surfa fram och tillbaka
på tankens kraft som ältar.
Påminn dig själv att vara kvar i nuet som alltid avvaktar.
Acceptera känslan som gömmer sig i tanken,
för den har makt och för det mesta föraktar.
Tålmodig grunda, bekanta dig med ditt sinnes natur som alltid väntar.
Tillåt dig själv att känna, och börja om, och om igen,
men sluta aldrig tro på dina inre krafter."

Jag har aldrig förstått mig på hur man klarar sig genom livet med ansiktet riktat mot marken.
Blicken är riktad på målet. Vad det nu är för något. Blundar dem så springer jag.

Under ombyggnad återkommer inom kort :)