Pernilla

jag tänker varje dag på vad jag hade gjort för fel , och hur jag kunde ha fixat allting .

det känns som att allting jag gjorde förut var bara att vara i vägen .
och varje dag tänker jag på hur du kände dig , när jag var i din närvaro .
var du glad ,lycklig , ledsen eller besviken på mig ?
jag hann aldrig få detdära svaret komma från din mun innan du dog ,
och jag hann aldrig få ut ur mig hur jävla mke jag älskade dig .
och hur mkt alla andra försöker få mig att inse hur mkt jag
hjälpte dig och att jag inte ska ha skuldkänslor för det jag inte gjorde ,
så kommer jag aldrig ta åt mig det ..
du var verkligen en person som jag knappt kunde leva utan ,
och jag märker det nu , att livet går vidare ..
men tyävrr kommer jag aldrig glömma den dära dagen ,
den dära känslan av att känna att något hände och nästa sekund höra ; det har hänt !
den dära känslan som fick mig att bara bryta ihop direkt för första gången den dagen .
folk tror att jag aldrig tänker på dig , och att jag inte bryr mig om att du är borta .
fast det är helt fel , varje dag känner jag mig utplacerad i en miljö ,
där jag hällst av allting vill bort ifrån , och bara få hålla om dig .