Pernilla

Livet är inte särskilt lätt, men jag antar att det är ens motgångar som gör en stark.

Det är i de lägen man bara vill lägga sig ner och dö som man ska resa sig upp och leva.

Hej mamma, vet att du inte kan läsa det här men jag vet att du
vakar du över mig. Men jag ville bara dela med mig lite av vad jag känner till dig.
Jag vet att du inte var lycklig, jag vet att du inte mådde bra inombords.. Och det är synd mamma..
För du var verkligen värd att få uppleva lycka för allt som du har gått igenom.
Alla tuffa tider så var du värd all lycka i världen,
och hade jag kunnat så hade jag gett dig de. Jag försökte skydda dig mot allt det onda.
För det var ju bara du och jag.
Men det slutade alltid med att vi började bråka för du tyckte att jag inte skulle lägga mig i,
att du var vuxen kvinna och ville inte att jag skulle bära på massa skit. Men mamma..
Det fanns många dagar då jag bara ville skrika på dig och få dig att förstå, det är synd..
Men 18/6-09 dagen du gick bort Så var du fin. Jag pussade din panna och skrek efter dig..
Jag saknar dig om nätterna.. jag saknar dig på morgnarna. När jag kunde krama om dig och känna din kärlek,..
Ibland blir jag tom när jag tänker på dej. Känner saknad men ändå ingenting.
Försöker hitta ord men hittar inga. Letar efter känslor som inte finns.
Sorgen tar för mycket plats. Det är en vana. Något som knappt känns.
Som att tappa känseln. Som att inte känna.
Fast det borde göra så jävla ont. Även fast det gör det.
Ont. Det gör så jävla ont. Jag är bara bedövad. Av smärta.

Du kommer alltid finnas med mig var jag än går, jag tänker på dig varje dag och natt..
Min mamma, Jag önskar du var här, men nu avrundar jag detta...

Jag vill bara säga.. Att jag har det bra nu,
och saknaden efter min egna mor är stor..
Jag älskar dig och hoppas du har det bra vart du nu än är..

♥ dej Lilian Eriksson